Camilla, 47 år

Utsattes för ekonomiskt våld

Jag trodde att vi bara hade olika syn på pengar. Han var den av oss som hade bäst koll på ekonomin, sa han. Därför blev det också naturligt att han skötte konton, räkningar och större inköp. I början ifrågasatte jag det aldrig, men med tiden började jag märka hur beroende jag hade blivit.

Jag behövde ofta fråga om pengar till vanliga saker och fick kommentarer om vad jag handlade eller hur mycket jag gjorde av med. Om jag ville köpa något till mig själv kunde han säga att jag var oansvarig eller dålig på ekonomi. Samtidigt hade han själv full frihet. Efter några år visste jag knappt längre hur vår ekonomi såg ut. Dessutom bad han mig flera gånger att stå på avbetalningen för olika saker, vilket aldrig kändes bra.

När jag försökte prata om det så blev han arg eller fick mig att känna mig otacksam. Han sa ofta att jag aldrig skulle klara mig ekonomiskt utan honom och till slut började jag att tro på det. Det var först när en vän lite försiktigt frågade om hur det stod till, som jag började fundera på riktigt över det.

Jag kontaktade Malmö Barn- och Kvinnojours stödlinje och fick senare träffa en kurator på jourens samtalsmottagning. Där började jag förstå att ekonomi också kan användas som ett sätt att kontrollera och begränsa någon.

I samtalen fick jag hjälp att se hur relationen hade påverkat mitt självförtroende och min självständighet. Vi pratade mycket om rädsla, skam och varför det kan vara så svårt att lämna när man känner sig ekonomiskt fast.

Idag har jag fortfarande mycket kvar att bygga upp. Jag har dessutom flera skulder kvar efter alla köp han tvingat mig göra på avbetalning. Men för första gången på länge känner jag inte att någon annan äger rätten till mitt liv eller mina beslut. Jag har lämnat relationen och jag har äntligen börjat hitta mig själv igen.

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.