Johan, orolig chef

Misstänkte att kollegan utsattes

”Jag kontaktade Malmö Barn- och Kvinnojours stödlinje för att jag var orolig för en kollega. Jag var hennes chef och vi hade alltid haft en bra arbetsrelation. Hon var trygg, engagerad och social på jobbet, men ett tag efter att hon träffat en ny partner så var det något som inte stämde, hon var inte sig lik alls längre. Jag frågade vid något tillfälle hur det egentligen var med henne, jag tänkte att det kanske var något med jobbet. Men hon svarade bara att allt var bra.

Jag märkte hur hon började dra sig undan mer och mer och hon blev ofta orolig när telefonen ringde under arbetsdagen. Flera gånger kom hon sent efter att ha behövt ”lösa saker hemma” och hon verkade allmänt rädd för att göra fel, även med saker där hon tidigare varit väldigt säker i sig själv.

Jag visste inte om jag övertolkade eller om jag borde agera på någon sätt. Jag var trots allt hennes chef. Samtidigt kändes det svårt eftersom jag inte ville att riskera att göra situationen värre, eller påstå något som kanske inte var sant, men till slut gick det inte längre att bara ignorera magkänslan.

Jag hade en ingång på Malmö Barn- och Kvinnojour, som hade besökt ett nätverk där jag är med, så jag ringde dem. Kvinnan som jag pratade med i stödlinjen hjälpte mig att förstå hur våld i nära relation kan påverka en person även på arbetsplatsen, och jag fick bra råd om hur jag som chef skulle kunna närma mig situationen på ett respektfullt sätt, vilka signaler som kan vara viktiga att uppmärksamma och hur man ksan skapa trygghet utan att pressa någon att berätta mer än den vill. Och, hur man sedan faktiskt vågar fråga, och framför allt visar att man finns där när och om hon är redo att prata.”

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.