Julia, 31 år

Vände sig till Malmö Barn- och Kvinnojours stödlinje

”Jag skrev till Malmö Barn- och Kvinnojours chatt en kväll när min kille hade somnat. Egentligen visste jag inte riktigt varför jag skrev. Jag tror bara att jag behövde få prata med någon som inte kände oss.

Vi hade varit tillsammans i flera år och jag älskade honom fortfarande. Det är nog därför jag hade så svårt att förstå mina egna känslor. Ena dagen kunde allt kännas jättebra och nästa dag gick jag runt med magont och försökte undvika att säga fel saker. Han kunde bli så arg snabbt och ibland kall i flera dagar efter ett bråk. Han kallade mig ofta för nedvärderande saker, och det slutade alltid med att jag försökte göra allt rätt för att få tillbaka lugnet mellan oss. Men jag tänkte fortfarande att relationer kanske bara är så ibland. Att det liksom går upp och ned.

I chatten behövde jag inte säga vem jag var och ingen pressade mig att lämna relationen alls, som jag var rädd för. Jag hade nog inte varit redo att prata annars. Personen jag skrev med ställde lugna frågor om hur jag mådde och hur relationen påverkade mig, och för första gången började jag fundera mindre på hur han kände och mer på hur jag själv faktiskt hade det.

Jag fick stöd, råd och information om att det går att få hjälp även om man inte bestämt sig för att lämna. När chatten avslutades så satt jag kvar länge med telefonen i handen. Situationen hemma hade inte förändrats över en kväll, men något hade ändå hänt inom mig. Det var första gången jag vågade säga högt, ens för mig själv, att jag kanske inte mådde bra i relationen.”

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.