Julia, 31 år

Vände sig till Malmö Barn- och Kvinnojours stödlinje

Jag skrev till Malmö Barn- och Kvinnojours chatt en kväll när min kille var och tränade. Egentligen visste jag inte riktigt varför jag gjorde det, jag tror bara att jag behövde få prata med någon som inte kände oss.

Vi hade varit tillsammans i flera år och jag älskade honom. Det var nog därför jag hade så svårt att förstå mina egna känslor. Ena dagen kunde allt kännas jättebra och nästa dag gick jag runt med en stor klump i magen och försökte undvika att säga fel saker. Han kunde bli så arg snabbt och hånade mig ofta. Han kallade mig för nedvärderande saker och det slutade alltid med att jag försökte göra allt rätt för att det inte skulle bli ännu värre.

I chatten behövde jag inte säga vem jag var och ingen pressade mig att lämna relationen, som jag var rädd för att de skulle uppmana mig till. Jag hade inte varit redo att prata annars. Personen jag chattade med ställde lugna frågor om hur jag mådde och hur relationen påverkade mig, och för första gången började jag fundera mindre på hur han kände och mer på hur jag själv faktiskt hade det.

Jag fick stöd, råd och information om att det går att få hjälp även om man inte bestämt sig för att lämna. När chatten avslutades så satt jag kvar länge med telefonen i handen. Jag insåg till sist att jag inte mådde bra i relationen.

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.