Johan, 51 år, orolig chef

Misstänkte att kollegan utsattes

Jag kontaktade Malmö Barn- och Kvinnojours stödlinje för att jag var orolig för en kollega. Jag var hennes chef och vi hade alltid haft en bra arbetsrelation. Hon var trygg, engagerad och social på jobbet, men ett tag efter att hon träffade en ny man så var det något som inte stämde, hon var inte alls lik sig själv längre. Vid något tillfälle frågade jag henne hur hon mådde, jag tänkte att det kanske var något med jobbet. Men hon svarade bara att allt var bra.

Lite längre fram började hon dra sig undan allt mer och jag minns att jag reagerade på hur orolig och stressad hon blev när hennes privata telefon ringde under arbetsdagen. Dessutom kom hon sent flera gånger i veckan eftersom hon hade behövt ”lösa saker” hemma, och hon verkade allmänt rädd för att göra fel, även med saker där hon tidigare hade varit väldigt säker i sig själv.

Jag visste inte om jag övertolkade allt eller om jag borde agera på någon sätt. Som både hennes kollega och chef kände jag ett ansvar. Samtidigt kändes det svårt eftersom jag inte ville riskera att göra situationen värre, eller påstå något som kanske inte var sant. Men till slut gick det inte längre att bara ignorera magkänslan.

Malmö Barn- och Kvinnojour hade besökt ett nätverk där jag är med, så jag ringde dem. Kvinnan som jag pratade med i stödlinjen hjälpte mig att förstå hur våld i nära relation kan påverka en person även på arbetsplatsen. Jag fick bra råd om hur jag som chef skulle kunna närma mig situationen på ett respektfullt sätt, vilka signaler som kan vara viktiga att uppmärksamma och hur man kan skapa trygghet utan att pressa någon att berätta mer än den vill. Och, hur man sedan faktiskt vågar fråga, och framför allt visar att man finns där när och om hon är redo att prata.

Jag vet fortfarande inte vad min kollega är med om, men nu vet jag åtminstone hur jag ska våga fråga henne så att hon får en chans att berätta.

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.