Sofie, 35 år

Utsattes för materiellt våld

Jag trodde att det bara hade med hans dåliga humör att göra. Han slog mig aldrig, så jag hade svårt att förstå att det jag levde med faktiskt var våld. Men hemma gick jag ständigt runt och väntade på nästa utbrott.

När han blev arg kunde han kasta saker, slå i väggar eller förstöra sådant som betydde mycket för mig. En gång kastade han min telefon i golvet så att den gick sönder. Vid ett annat tillfälle rev han sönder fotografier och välte möbler under ett bråk. Efteråt var det jag som städade upp och sa att det var lugnt. Vilket jag såklart inte tyckte, men jag vågade inget annat.

Det handlade ju inte bara om sakerna som gick sönder, utan om den rädsla som fyllde hela hemmet. Som fyllde mig. Jag började anpassa mig mer och mer för att försöka undvika hans ilska. Till slut blev jag till och med stressad av ljudet när någon smällde igen en kökslucka för hårt.

Jag skämdes över situationen och tänkte att andra nog inte skulle förstå eftersom han inte utsatte mig rent fysiskt. Samtidigt mådde jag bara sämre och sämre och kände mig aldrig riktigt trygg hemma. Till slut tog jag mod till mig en kväll när han var ute med sina kompisar och googlade efter kvinnojourer. Malmö Barn- och Kvinnojour kom upp och det lät som en trygg plats.

När jag kontaktade jouren pratade jag först med en jättetrevlig kvinna i stödlinjen som tyckte att jag skulle träffa en av kuratorerna, om jag ville, och jo, det ville jag.
Kuratorn var väldigt snäll och jag började förstå att det våld som jag utsatts för bland annat var materiellt våld och att det också hänger ihop med psykiskt våld som kontroll, rädsla och makt. Kuratorn hjälpte mig att inse hur mycket situationen hade påverkat mig, trots att jag hade försökt tona ner den under en lång tid. Det var en sådan lättnad att någon tog det på allvar. Att någon fick veta vad jag utsattes för.

Idag lever jag i en ny relation. Det känns fortfarande ovant att få vara hemma utan att hela tiden vara beredd på att något ska hända, och det är nog först nu som jag på riktigt inser hur mycket energi som gick åt i min förra relation till att försöka förebygga nästa utbrott.

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.