Therese, 41 år

Blev utsatt genom våld mot hunden

”Det som fick mig att förstå hur rädd jag egentligen var handlade om vår hund, vi kan kalla henne Bella.

Jag hade varit tillsammans med min sambo i fyra år och ganska fort efter att vi flyttade ihop så började hoten komma. Han kunde bli på så uselt humör, skrika, hota och kontrollera. Jag försökte hela tiden förebygga konflikterna och behålla lugnet. Men en dag gav han sig på Bella. När han riktade sin ilska mot henne så förändrades någon inom mig.

Han kunde skrämma Bella medvetet, skrika åt henne, knuffa henne eller vara hårdhänt när han var arg. Ibland hotade han med att göra sig av med henne om jag inte gjorde som han ville. Jag märkte orolig Bella blev av stämningen hemma och hur hon började gömma sig när min sambo kom hem från jobbet. Ibland satt hon bara och skakade efter att han utan anledning hade skällt på henne eller på mig. Det gjorde så ont att se.

Samtidigt kände jag mig fast i vårt förhållande. Jag älskade Bella och tanken på att lämna henne kvar med min sambo gjorde mig nästan mer rädd än tanken på vad som kunde hända mig själv.

När jag till slut kontaktade Malmö Barn- och Kvinnojour berättade jag först mest om Bella. Det var lättare än att prata om mig själv, men jag förstod snabbt hur våld mot djur också kan användas för att skapa rädsla och kontroll i en relation.

Personen i stödlinjen hjälpte mig att sätta ord på den oro och stress som jag hade levt med under en så lång tid och jag fick stöd och hjälp med att börja tänka på både min egen och djurets trygghet. Det betydde mycket att bli tagen på allvar och att någon förstod varför situationen hade känts så svår.

Idag lever jag inte längre kvar i relationen. Jag lyckades lämna honom till slut. Det kan fortfarande kännas märkligt att komma hem till en lägenhet som känns trygg, och jag och Bella har aldrig haft det bättre ihop. Vi kan äntligen vara trygga.”

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.