Therese, 41 år

Blev utsatt genom våld mot hunden

Det som fick mig att förstå hur rädd jag egentligen var handlade om vår hund Bella.

Jag hade varit tillsammans med min sambo i fyra år och ganska fort efter att vi flyttat ihop så började hoten och utbrotten att komma. Han kunde bli på så uselt humör, skrika, hota och kontrollera. Jag försökte hela tiden förebygga konflikterna och behålla lugnet. Men en dag gav han sig på Bella och fortsatte sedan att ge sig på henne för att komma åt mig.

Han kunde skrämma henne medvetet, skrika, knuffa eller vara hårdhänt mot henne när han var arg. Ibland hotade han med att göra sig av med Bella om jag inte gjorde som han ville. Jag märkte hur orolig Bella blev av stämningen hemma och hur hon började gömma sig när min sambo kom hem från jobbet. Ibland satt hon bara och skakade efter att han utan anledning hade skällt på henne eller på mig. Det gjorde så ont att se.

Samtidigt kände jag mig fast i vårt förhållande. Jag älskade Bella, och tanken på att tvingas lämna henne kvar med min sambo, som stod som ägare, gjorde mig nästan mer rädd än tanken på vad som kunde hända mig själv.

När jag till slut kontaktade Malmö Barn- och Kvinnojour berättade jag mest om Bella. Det var lättare att prata om henne än om mig själv, men jag förstod snabbt hur våld mot djur också kan användas för att skapa rädsla och kontroll i en relation.

Personen i stödlinjen hjälpte mig att sätta ord på den oro och stress som jag hade levt med under en så lång tid och jag fick stöd och hjälp med att börja tänka på både min egen och Bellas trygghet. Det betydde mycket att bli tagen på allvar och att någon förstod varför situationen hade känts så svår.

Idag lever jag inte längre kvar i relationen. Tack och lov fick jag ta hand om Bella och vi har aldrig haft det bättre ihop. Äntligen kan vi känna oss trygga.

Berättelsen är fiktiv men bygger på situationer som jouren möter i sitt arbete.